något jag alltid kommer att ha är att aldrig vara nöjd med mitt hår en längre tid.
nu vill jag ändra det igen, till någon av dessa. 
så jävla snyggt med grå/silver/vit,

och speciellt när de är långt och lockigt! 
blir typ kär!
så funderar på att spendera några tusen på att fixa året :D

eller vad säger ni? ;)

 

yepp, detta är mina enda och älskvärda tatuering.
älskar den så mycket!
kan inte ens beskriva!
min kusin var det som gjorde teckningen på min favorit ponny i 92's version av mlp :D
haft den nu i...3 år eller något!
lika nöjd som jag var då!
tyvärr jag kan inte rekommendera tatueraren så han tyvärr har slutat, 

men han var bäst! 
och nu har jag svårt att välja en ny tatuerare pågrund av detta! D:

älskar mina nya leggings som jag hade beställt från Killstar för en månad sen :D
dom är så fräcka.

och dom som är lika snåla som mig, 
ett tips;
vet att dessa leggings finns på shock.se
men på Killstars egna hemsida får man dom hälften så billiga! :*

året var 2010/2011.

under en längre tid så hade jag ständig illamående och kunde inte vistas ute eller ens äta utan att må illa.
det tog ett år innan mamma bestämde sig för att hon skulle ta mig till doktorn.
dom undersökte allt som gick, gjorde till och med en gastroskopi där dom körde ner en slang i magen för att titta.
men allt var okej, inget var fel på mig.
månaderna gick och jag mådde lika illa. jag gick ner i vikt.
Sen kom den dagen då jag fick min första panikångest attack.
kommer ihåg den som om det vore igår.
hade vaknat på morgonen för att bege mig till min praktik jag hade.
helt plötsligt började hjärtat rusa iväg, jag fick svårt att andas,skakade och mådde sämre än någonsin.
från och med den dagen var jag tvungen att leva med panikångest som en vardag.
Fick panikångest på praktiken, när ja var ute och vaknade även av de.

Det blev såpass jobbigt att jag inte ville gå ut.
Jag fick lite av socialfobi.

Mamma gjorde ett sista försök och ta mig till doktorn.
Vid detta laget visste vi inte att det faktiskt var panikångest jag hade.
Läkaren gav mig då diagnosen Panikångest och jag fick antidepressionstabletter utskrivna.

men de första veckorna skulle bli jävliga.

Det som nämligen gjorde så jag fick panikångest var ur jag kände mig, psykiskt.
Jag kände mig värdelös, ensam, ful och att ingen tyckte om mig.

Tyckte även att jag var oerhört tjock.
så jag slutade äta, det enda jag gjorde var att dricka i princip...så jag blev mättad för stunden.
jag gick i stora kläder bara för att jag var så osäker på min kropp.

Stod framför spegeln hela tiden och jag hittade alltid något fel på mig.
alla dessa känslor blir dubbelt så värre när jag började ta mina tabletter.
läkaren hade förberett mig på de, men det hjälptes inte.
jag utvecklade ett självskadebeteende.
kände smärta, men jag såg det som en distraktion från allt annat i mitt liv.
för en gångsskull kände jag något annat.
lyckades hålla det undangömt i 2 veckor innan jag berättade för mamma vad jag hade gjort.
Jag lovade henne att jag inte skulle göra om de.
men i det ögonblicket visste jag att jag ljög för henne.
jag visste att jag skulle göra om de.
folket i skolan la märke till att jag blev smalare och smalare, mina vänner såg att jag tog åt mig massa mat men aldrig åt något.
dom sa till mig men det enda jag sa var att jag var inte hungrig.
rösterna i mitt huvud sa att dom skulle ändå inte bry sig om jag berättade sanningen för dom.

Juni 2011.
Slutet på skolan hade kommit.

Studenten.
äntligen.

jag klarade de.

jag var nära att bli utkickad från skolan pågrund av min frånvaro.
men min mamma var och är awesome!

hon hjälpte mig så mycket under denna tiden.
Hon fixade så jag klarade skolan.
Första gången på länge kände jag mig vacker.
glad.

lycklig.

det var början på en långsam tillbaka färd till den gamla Linn.
den jag var innan allt detta.

även om jag träffade på massor av grejer som gjorde att jag åkte ner till botten så lyckades jag alltid ta mig tillbaka, närmare toppen.

 

 

Nu har jag flyttat till Uppsala och har skaffat jobb här.
ett jobb jag äntligen tycker om.
arbetskompisarna är det bästa jag har haft.
även chefen.
Jag är glad.
även om jag dippar ibland.

för det kan bli väldigt ensamt här uppe själv.
men jag ska klara av detta.
detta gör mig bara starkare.

 

 

bilder från 2011